Dvärgpapegojorna från Afrika finns i många olika arter, de vanligaste är Rosahuvad dvärgpapegoja (Agapornis roseicollis) och den lite mindre och tystare Svarthuvad dvärgpapegoja (A. personata). Dessa finns i olika färgmutationer t.ex. blå eller gula. De kallas också för ”Love Birds” då de skall ha en partner för att inte dö i förtid av ensamhet. De kan bli närmare 20 år, och äter parakitfrö, hirskolv, frukt och grönsaker. De skall ha tillgång till bad eller duscha regelbundet. Dvärgpapegojorna behöver en bur på minst 0,31m² (>70x45x60cm) som är inredd med grenar, pinnar och gungor för aktivering. De biter av och rullar gärna papper och flyger hem med. De kan bli mycket tama och sällskapliga men lär sig inte prata.

Kanariefågeln (Serinus canarius domesticus) är en vacker liten fågel, där hanen är känd för att sjunga intensivt, men det kan förekomma att även honor sjunger men då mycket tystare och mjukare. Härstammar från Kanarieöarna och har sen korsats med några andra vilda fåglar. Man har avlat vidare på mutationer och varianter så att man idag har fåglar med mycket olika utseende, kroppsform och färger som t.ex. vita, gröna, brokiga men vanligast är gula eller rödfärgade. Det finns också sångkanarier som avlats fram för sångens skull. Den mest kända är rullsångaren som sjunger med stängd näbb så det blir en mjukare rullande sång. Hanar i olika burar intill varandra kan ha sångduell. De äter kanariefröblandning och mycket grönsaker. Älskar att bada och skall ha en bur som är minst 0,31m² dvs 70x45x60cm. Kanariefågeln blir ca 7år upp till 15 år gammal.

Nymfparakiten eller nymfkakaduan (Nymphicus hollandicus) liknar till sitt nyfikna sätt en jättestor undulat och är också ursprungligen från Australien. Lätt att få tam och lära prata eller vissla. Den har fått dåligt ryckte om att vara skrikig, men det är oftast ensamma fåglar som kallar på en partner (fågel eller människa). De bör alltså vara två, ett par eller två honor. De finns i flera färgvarianter från normalfärgen grå till vitt, brokiga och vithövdade. Medelålder ca 15 år men över 25 är inget ovanligt. Deras grundföda är en fröblandning för parakiter samt frukt, grönsaker och hirskolv. De kräver en lite större bur på 0,84m² dvs ca 120x70x80cm, men skall helst vara fria och med på de dagliga aktiviteterna i ett hem, då blir de trevligast.

Stora Papegojor som t.ex den Afrikanska Grå Jakon och Amasonpapegojorna från Sydamerika kräver väldigt mycket tid och engagemang av sin ägare för att de skall må bra och inte plocka sina fjädrar. De äter bl.a. papegojblandning (med lite solrosfrö), papegojpellets, grodda bönor/fröer och mycket frukt. Även t.ex. kokt potatis, ris, makaroner, havregrynsgröt och keso går bra till vissa fåglar. Enligt Jordbruksverket skall en Amasonpapegoja ha en bur i storleksordningen 1,44m² (>160x90x100cm). De måste ha grenar och leksaker att aktivera sig med. Papegojorna är väldigt läraktiga och roliga men de kan bita sönder mycket i ett hem, och skräpar ner gör de naturligtvis, som alla fåglar. Det finns även många andra arter av mellanstora trevliga papegojor. Nästan alla papegojor är Cites-skyddade, dvs de skall vara ID-märkta och åtföljas av ett Cites-intyg.

Undulaten (Melopsittacus undulatus) är en mycket trevlig liten fågel ursprungligen från Australien. Den är lätt att få tam och för hanarna är det naturligt att härma ord och visslingar, men även honorna kan lära sig. Den äter en fröblandning samt lite frukt och grönsaker som t.ex. äpple, gurka, morot och sallad. En hirskolv lite då och då är inte fel. Man bör ha minst två fåglar, ett par eller två hanar, och buren skall enligt Jordbruksverket vara minst 0,31m² dvs >70x45x60cm. Ju mer en undulat får ”vara med” ju trevligare och personligare blir den. Finns i många olika färgvarianter och medelåldern är ca 9 år men den kan bli det dubbla.
Engelsk undulat är en utställningsvariant som är lite större och har en lite annan hållning än den ”vanliga”. Har rykte om sig att vara lättare att få tam då den är lugnare, men det är mycket individuellt både hos engelska och ”vanliga” undulater.
Andra små Australiska gräsparakiter som t.ex. Turkosparakit, Splendidparakit, Blåvingeparakit, Elegantparakit och Bourkes parakit är mycket vackra och försynta små fåglar, stora som en undulat, men inte lika lätta att få tama. Även Sångparakiten är mycket uppskattad för sin melodiska sång men är lite större, som en nymfparakit. De skall vara flera av samma sort tillsammans, och äter undulatfröblandning, hirskolv, frukt och grönsaker.

Zebrafinken (Taeniopygia guttata castonotis) från Australien är en livlig liten fågel. Ursprungsfärgen är grå och hanen har zebrarandigt bröst och ljusbruna kindfläckar och buksidor. Näbben är röd. Det finns många färgmutationer t.ex. helt vita, bruna eller svartbröstade. De har ett ganska enformigt lågt orginellt ”filande” läte. De äter finkblandning, kolvar och grönsaker. Medelåldern är ca 9 år men kan bli 15. Man skall ha flera tillsammans. En mycket lätt nybörjarfågel som till och med kan vara svår att få att sluta häcka. Honorna dör lätt av att få för många ägg så det är mycket viktigt med bl.a. kalk. Buren skall enligt Jordbruksverket vara minst 0,31m², dvs >70x45x60cm. De tycker om att bada.